nav-mouse
nav-mouse

Hur påverkar fysisk träning individer med cerebral pares?

Vad bestämmer den idrottsliga prestationsförmågan hos unga individer med cerebral pares? Det är ett av flera svar som en grupp forskare tillsammans håller på att ta reda på. Bosön, med Riksidrottsförbundets Laboratorium för Prestationsutveckling, spelar en viktig roll i denna studie. 

Riksidrottsförbundets Laboratorium för Prestationsutveckling på Bosön är ett viktigt nav för idrottsforskning och idrottsutveckling i Sverige. ”Och här händer det mycket spännande saker i samarbete med universitet och näringsliv” säger Daniele Cardinale som är ansvarig för laboratoriet. Bland annat så genomför en internationell forskargrupp från Karolinska Institutet en studie om ”Framerunning” som bland annat belyser hur unga personer med cerebral pares svarar på en akut belastning som fysisk aktivitet.

Framerunning är en del av Svenska Friidrottsförbundet och svenska atleter har representerat Sverige vid VM i parafriidrott i Dubai. En satsning sker nu världen över för att Framerunning ska bli en paralympisk gren.

Cerebral pares är den vanligaste orsaken till fysiskt handikapp hos barn i världen. Cerebral pares orsakas av en skada på den omogna barnhjärnan före 2 års ålder och påverkar motorik och på sikt muskulatur och leder negativt. Bland annat kan man hos personer med cerebral pares se en svagare, tunnare och stramare muskulatur. Det är väl karakteriserat att barn och ungdomar med cerebral pares (CP) rör sig mindre i vardagen än typiskt utvecklade barn. Detta gäller speciellt de barn som har en omfattande funktionsnedsättning. I vuxenlivet är livsstilssjukdomar mer vanligt förekommande hos personer med cerebral pares och att muskulaturen är svag, tunn och metabolt ineffektiv.

Studiens huvudsyften är att identifiera viktiga och avgörande fysiologiska och biomekaniska faktorer för Framerunners. Studien kommer att leda till ökad kunskap om prestationsfaktorer för Framerunners men även om aerob förmåga och akuta metabola omställningar under arbete hos personer med cerebral pares, inklusive indirekta mått på hur cellens kraftverk mitokondrien fungerar i muskulaturen.

Forskarna har i tidigare studier visat att muskulaturen hos personer med cerebral pares innehåller färre mitokondrier än hos typiskt utvecklade personer (kontroller). Denna studie följer upp detta genom att undersöka hur kroppen svarar på olika långa uthållighetsarbeten med olika hård belastning. På Bosön valideras bland annat 6-minuters Framerunning-test som ett konditionstest för personer med cerebral pares.

”Framerunning utförs på en trehjulig springcykel med sadel och bålstöd. Man rör sig framåt genom att springa med fötterna på marken. Träningsformen är unik på det sätt att den möjliggör medel- till högintensiv träning för en grupp individer med låg motorisk funktion och kontroll och därmed har få passande alternativa träningsformer” berättar Emma Hjalmarsson, doktorand på Karolinska Institutet och delaktig i studien.

”Vi har i tidigare studier (under granskning i tidskriften Pediatric Physical Therapy) visat att desto längre sträcka man springer på 6 minuter med sin Framerunner, desto mer syre gör kroppen av med. Detta var en viktig första studie för att visa att det finns en korrelation mellan sträcka och syreupptag, så att inte till exempel extrarörelser eller avvikande andningsmönster hade för stor påverkade på interaktionen. Vi följer nu upp denna studie och jämför sträckan man klarar att springa på 6 minuter med sin Framerunner på löpbana med ett kontrollerat, state-of-the-art maximalt syreupptagningstest på Framerunnern på det breda, stora löpbandet på Bosön. ”En unik studie!” säger Ferdinand von Walden, forskare vid Karolinska Institutet och ansvarig för studien.

Här berättar Ferdinand von Walden lite mer om denna studie och vad det är de gjort på Bosön.

 

Vill du genomföra forskning och utvecklingsprojekt i samarbete med Bosön?

Kontakta Daniele Cardinale